fredag 9 november 2007

Sagan om den andra anledningen (till svenskars beteende)

Den andra delen i min trilogi ska nu skrivas och dagens ämne är något som vi alla har varit med om, som många blivit utsatta för och kanske till och med gjort själva. Någonting som ingen gör något åt utan bara står där som en fisk på land och detta gör mig riktigt irriterad. Dagens ämne är därför svenskars feghet.

Vare sig det är vid krogen, i mataffären eller på bion så har vi alla stått där. Jag pratar om kön, den ack så omtyckta kön. Man har stått där i minuter och ibland timmar (syftar då i största dels på nördar som vill läsa ut Harry Potter på premiärdagen). Ett exempel på detta är att du står i matkön och helt plötsligt går ett ”farofyllt” gäng förbi och tränger sig. Vad händer då? Absolut ingenting. De flesta svenskar (inte alla såklart) skulle garanterat låtsas som att det regnade och att gänget inte existerade samtidigt som de skulle titta åt ett annat håll. Varför reagerar folk på detta sätt? Anledningen är enkel: ”Nej, men det är okej att de går före, orkar ändå inte dra igång en diskussion eller om jag säger något så blir de säkert aggressiva.”

Om vi spekulerar, ett gäng kanske är mellan fyra till sju personer och i en mataffär med någorlunda stora köer plus anställda så kommer antalet personer bli säkert tre gånger så många som gänget om inte mer. Men varför fortsätter ändå alla att ignorera? Jo, eftersom alla tänker på sig själva och anledningen till att alla tänker på sig själva är för att OM någon skulle säga ifrån och gänget skulle göra något, vem skulle då hjälpa han/hon? Människorna runtomkring? Nej. Någon modig person som vill hjälpa men som tror att han/hon kommer åka på samma öde som den som sa ifrån? Nej. MacGyver? Ja, förmodligen skulle han ta ner alla med hjälp av en falukorv och en toarulle från Lambi, men det har inte med saken att göra. Det jag försöker säga är att majoriteten personer (cirka 93 % enligt min väluträknade statistik) skulle inte hjälpa till i rädsla för att själv bli nedslagen.

Även om min mataffärsfetisch har tagit över så menar jag självklart inte att detta scenario endast kan förekomma i mataffärer. Om sammas sak istället hade hänt på en krog så tror jag att resultatet hade blivit annorlunda eftersom att dagens ungdomar gärna säger ifrån angående vad de tycker och tänker – speciellt om lite alkohol är med i bilden. Chansen för slagsmål ökar i så fall betydligt, men då tror jag också chansen är större att de som står i kön hjälper dem som vågar säga ifrån.

Men det som ändå är läskigast med all denna feghet är att om någon där du bor blir utsatt för oprovocerat våld och råkar ut för misshandel vilket kommer att resultera i permanenta skador för livet om inte död så kommer ÄNDÅ alla människor i närheten bara att antingen att glo med ett ansiktsuttryck som påminner om att se en giraff med tvångssyndrom eller att fort som satan röra sig därifrån och intala sig själv om att man inte kunde hjälpa till, men man kan alltid hjälpa till! Jag förstår att du kanske inte agerar som en actionhjälte om du är ensam när du ser vad som händer, men ring i alla fall polisen istället för att inte göra någonting och om du är med folk runtomkring dig, ta initiativ och säg åt de andra att man måste hjälpa till!

Jag vet att jag inte är Dr. Phil´s mentor eller att jag inte är utbildad i sånt som har med detta att göra. Jag vet också att detta inlägg inte kommer skapa rubriker i Expressen, Moore eller Slitz, men ni som läser detta kan alltid göra något! Eftersom om ingen gjorde någonting för att göra världen lite bättre, ja, då skulle man lika gärna kunna agera president i USA just nu.



1 kommentar:

Anonym sa...

MacGyver FTW!